nytt sjukhus forts...
Ingen läkare ringde på torsdagen. På fredagen ringde jag och sökte honom och han ringde upp på eftermiddagen.
Nu fanns det två mindre bra alternativ kvar.
alt 1: operera tillbaka till ogjort, men eftersom jag inte har någon övre magmun kvar så skulle jag mycket lättare få upp allt. Jag skulle få halsbränna lättare och behöva sova med högt under huvudet så att inget "åkte ut på natten"
alt 2: Bli opererad som en cancerpatient som har cancer i hela magsäcken. Man flyttar upp tunntarmen och använder ingen magsäck alls. På cancerpat. så opereras magsäcken bort. Men min skulle vara kvar. Komplikationer kan bli att man mycket lättare får dumping, finns ju inte den minsta magsäck som hjälper tarmarna att "jobba". Det man äter går direkt ut i tunntarmen. Passagen kan oxå bli för smal och ibörjan kan man behöver någon grej från magen att sondmatas i.
Han sa då att han inte riktigt kunde råda mig om vilket alternativ som var det bästa och att det var lättare att prata om detta vid ett möte. Jag fick gärna ta med mig någon. Ju fler öron ju bättre. Men sa han "vilken operation det blir det bestämmer du och jag"
De ringde mig på måndagen och jag fick en tid på tisdagen. Först visste jag inte rikigt om jag skulle ta med mig någon. Flera av mina vänner har varit väldigt frustrerade över allt som hänt, vissa till och med arga och säkra på att någon i vården gjort fel. Tänkte att det kunde bli en lite jobbig situation. Jag tror inte att någon har "klantat till det" utan att jag har haft en extrem otur.. en "dominoeffekt". Mina funderingar om detta kommer jag att ta upp senare.
Men insåg att det var som han sa, det var bättre med fler öron. Så jag frågade mina två bästa vänner som kan mig utan och innan. Den ena kunde och hon följde med mig på mötet. TACK!
Nu tyckte han att canceroperationen var det bästa alternativet för mig och att jag inte skulle foccusera på dumping å annat.
Jag frågade bla om jag skulle vara tvungen att gå på dropp efteråt men bara i början sa han. Skulle jag få i mig allt som jag behövde, fetter, vitaminer osv? Ja sa han
Skulle min önskan att bli smal inte vara värt priset som Jag kan få komma att betala.. Ja, det har jag tyvärr inte svaret på än..Jag hoppas såklart verkligen inte det!
Jag har försökt att googla på båda alt. hittar inte så mycket och det som jag har hittat går upp å ner, vissa utan magsäck har fått det rikigt tufft både med dumping och olika brister eftersom de inte fått i sig det som de verkligen behöver. Ringde till cancerfonden och frågade om de visst, jag ville ju höra från de som lever så inte bara läkare vi vet ju att teori och praktik inte rikigt går ihop..
De visste tyvärr inte så jag fick numret till magotarm förbundet.. tyvärr var inte den som svarade speciellt trevlig och kunde inte hjälpa mig.
Att leva utan en övre magmun gick inte att hitta.
Känner mig maktlös och jag har mer och mer börjat tänka på att det är viktigt för mig nämligen... livskvallite. Jag har försökt att se både för och nackdelar med operationerna. Vilken som jag skulle få mest livskvallite ifrån.
När detta som hänt mig, händer så får man sig en riktig tankeställare och börjar att värdera och värdestätta saker på helt andra sätt.
Jag tänker på dessa operationer, dagligen, ständigt är så rädd att det ska bli fel igen. Att priset ska bli för högt..
Nu fanns det två mindre bra alternativ kvar.
alt 1: operera tillbaka till ogjort, men eftersom jag inte har någon övre magmun kvar så skulle jag mycket lättare få upp allt. Jag skulle få halsbränna lättare och behöva sova med högt under huvudet så att inget "åkte ut på natten"
alt 2: Bli opererad som en cancerpatient som har cancer i hela magsäcken. Man flyttar upp tunntarmen och använder ingen magsäck alls. På cancerpat. så opereras magsäcken bort. Men min skulle vara kvar. Komplikationer kan bli att man mycket lättare får dumping, finns ju inte den minsta magsäck som hjälper tarmarna att "jobba". Det man äter går direkt ut i tunntarmen. Passagen kan oxå bli för smal och ibörjan kan man behöver någon grej från magen att sondmatas i.
Han sa då att han inte riktigt kunde råda mig om vilket alternativ som var det bästa och att det var lättare att prata om detta vid ett möte. Jag fick gärna ta med mig någon. Ju fler öron ju bättre. Men sa han "vilken operation det blir det bestämmer du och jag"
De ringde mig på måndagen och jag fick en tid på tisdagen. Först visste jag inte rikigt om jag skulle ta med mig någon. Flera av mina vänner har varit väldigt frustrerade över allt som hänt, vissa till och med arga och säkra på att någon i vården gjort fel. Tänkte att det kunde bli en lite jobbig situation. Jag tror inte att någon har "klantat till det" utan att jag har haft en extrem otur.. en "dominoeffekt". Mina funderingar om detta kommer jag att ta upp senare.
Men insåg att det var som han sa, det var bättre med fler öron. Så jag frågade mina två bästa vänner som kan mig utan och innan. Den ena kunde och hon följde med mig på mötet. TACK!
Nu tyckte han att canceroperationen var det bästa alternativet för mig och att jag inte skulle foccusera på dumping å annat.
Jag frågade bla om jag skulle vara tvungen att gå på dropp efteråt men bara i början sa han. Skulle jag få i mig allt som jag behövde, fetter, vitaminer osv? Ja sa han
Skulle min önskan att bli smal inte vara värt priset som Jag kan få komma att betala.. Ja, det har jag tyvärr inte svaret på än..Jag hoppas såklart verkligen inte det!
Jag har försökt att googla på båda alt. hittar inte så mycket och det som jag har hittat går upp å ner, vissa utan magsäck har fått det rikigt tufft både med dumping och olika brister eftersom de inte fått i sig det som de verkligen behöver. Ringde till cancerfonden och frågade om de visst, jag ville ju höra från de som lever så inte bara läkare vi vet ju att teori och praktik inte rikigt går ihop..
De visste tyvärr inte så jag fick numret till magotarm förbundet.. tyvärr var inte den som svarade speciellt trevlig och kunde inte hjälpa mig.
Att leva utan en övre magmun gick inte att hitta.
Känner mig maktlös och jag har mer och mer börjat tänka på att det är viktigt för mig nämligen... livskvallite. Jag har försökt att se både för och nackdelar med operationerna. Vilken som jag skulle få mest livskvallite ifrån.
När detta som hänt mig, händer så får man sig en riktig tankeställare och börjar att värdera och värdestätta saker på helt andra sätt.
Jag tänker på dessa operationer, dagligen, ständigt är så rädd att det ska bli fel igen. Att priset ska bli för högt..
Kommentarer
Trackback