lite tankar och funderingar..
Först så har jag en liten reflektion om hur det kan vara efter att ha varit sjuk så länge både när det gäller sjukhuset och ASIH. Kände ett tag att jag inte längre var myndig. Mina beslut räknades inte, jag blev liksom lite överkörd.
Myndig sedan bra många år och mamma till flera.. Var ingen skön känsla.
Om jag sa något, vi gör såhär i dag ex.. då kom frågan "vem har bestämt det?" Jag?? och då menar jag inte medicinskabelsut eller liknande. Jag vet att det inte blev så av elakhet från dem.
Eller så bestämdes det saker, som glömdes att meddela mig. Var lite läskigt att helt plötsligt inte ha någon form av beslutande rätt. Det gällde ju trots allt mitt liv.
Men så känner jag inte längre, tror att det kan kännas så för många som långvarit hamnar inom vården.
Något som vården verkligen behöver bli bättre på. Det är ju inte för intet som man "måste vara frisk för att vara sjuk"
Under min sjukdomstid har jag haft en bra kontkat med min läkare och sköterskorna, även ASIH har varit helt underbara. Hade inte ASIH funnits så hade jag dessutom varit tvungen att ligga kvar på sjukhuset.. usch
Något som verkligen stör mig när man ligger på sjukhus är alla dessa människor som inte respekterar besökstiderna och inte heller antalet personer som får komma åt gången. Vissa kom och gick som de ville utan någon respekt för de övriga som ligger på den salen. De tog upp hela matsalen så att patienterna inte fick någon plats. Kunde vara minst 7-8 st (fick komma högst 2 åt gången) på salen, så hela rummet togs upp.
Vilket gjorde att de övriga patienterna inte kunde koppla av. Man ligger ju trots allt på sjukhus av en anledning.
Personalen försökte flera gånger säga till dem. Men utan framgång. Dessutom så skulle de ta hand om sin anhörige, men det är ju det som personalen är till för.. Ta hand om personen när den kommer hem istället..
Så jäkla respektlöst.
Sedan tycker jag dessutom att det är märkligt att det kan komma 10, 15 20st åt gången på dagarna... Jobbar ingen av dem? Alla kan ju inte jobba skift eller natt..
så nu har jag gnällt av mig lite.. *puh*
Myndig sedan bra många år och mamma till flera.. Var ingen skön känsla.
Om jag sa något, vi gör såhär i dag ex.. då kom frågan "vem har bestämt det?" Jag?? och då menar jag inte medicinskabelsut eller liknande. Jag vet att det inte blev så av elakhet från dem.
Eller så bestämdes det saker, som glömdes att meddela mig. Var lite läskigt att helt plötsligt inte ha någon form av beslutande rätt. Det gällde ju trots allt mitt liv.
Men så känner jag inte längre, tror att det kan kännas så för många som långvarit hamnar inom vården.
Något som vården verkligen behöver bli bättre på. Det är ju inte för intet som man "måste vara frisk för att vara sjuk"
Under min sjukdomstid har jag haft en bra kontkat med min läkare och sköterskorna, även ASIH har varit helt underbara. Hade inte ASIH funnits så hade jag dessutom varit tvungen att ligga kvar på sjukhuset.. usch
Något som verkligen stör mig när man ligger på sjukhus är alla dessa människor som inte respekterar besökstiderna och inte heller antalet personer som får komma åt gången. Vissa kom och gick som de ville utan någon respekt för de övriga som ligger på den salen. De tog upp hela matsalen så att patienterna inte fick någon plats. Kunde vara minst 7-8 st (fick komma högst 2 åt gången) på salen, så hela rummet togs upp.
Vilket gjorde att de övriga patienterna inte kunde koppla av. Man ligger ju trots allt på sjukhus av en anledning.
Personalen försökte flera gånger säga till dem. Men utan framgång. Dessutom så skulle de ta hand om sin anhörige, men det är ju det som personalen är till för.. Ta hand om personen när den kommer hem istället..
Så jäkla respektlöst.
Sedan tycker jag dessutom att det är märkligt att det kan komma 10, 15 20st åt gången på dagarna... Jobbar ingen av dem? Alla kan ju inte jobba skift eller natt..
så nu har jag gnällt av mig lite.. *puh*
Kommentarer
Trackback
