forts..

när jag fått reda på att jag inte hade någon passage alls till magsäcken, det var första gången som jag faktiskt hade ångrat min operation.
Trots flera av mina vänner tidigare undrat så har jag alltid svarat nej, jag kan inte tänka så, det som är gjort är gjort. Jag skulle bli tokig om jag hela tiden tänkte på att få det ogjort.
Det är klart att med facit på hand just nu så hade jag ju inte gjort operationen om jag vetat det som jag vet nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0